Vissa föds med silversked i munnen. Andra kommer till världen med en murarslev i näven. Möt familjen Jansson – pappa Pelle och sönerna Tim och Erik, murare i tre rakt nedstigande generationsled.
Pelle, Tim och Erik Jansson
Det började med farfar Leif. Pappa Pelle följde i hans fotspår – och bakom honom fortsatte Tim och Erik på samma yrkesväg genom livet. Familjen Jansson är murare. Något annat val, någon annan yrkesbana, var aldrig ens på tal. Varken för Pelle, Tim eller Erik.
– Från början var det nog min farfar, Nisse, som styrde in Leif, min farsa, på att bli murare. Farfar Nisse arbetade som hantlangare, och i relation till det var murare ett bättre yrke med lite högre status. Pelle Jansson tystnar och slår en blick ut genom fönstret. Därute börjar våren gå segrande ur årstidskampen.
– Jag har nog alltid varit lite av en byggidiot, jag kan gå en hel semester och glo på vackra fasader. Men när jag gick i skolan var murare verkligen inget högstatusyrke. SYO-konsulenten försökte styra om mina tankar flera gånger – men det gick inte, jag hade bestämt mig. Jag kände liksom att jag ville föra yrket vidare.
MER ÄN BARA EN LÖN
Intill Pelle sitter sönerna Tim och Erik. De vittnar båda om en liknande väg in i muraryrket, grundad i ett intresse för att bygga och skapa.
– För mig har det alltid varit självklart att bli murare, säger Erik Jansson.
– För mig också, säger Tim. På sätt och vis var det den enkla vägen, eftersom ingången fanns via farsan. Men jag var på riktigt ganska grinig när jag först inte kom in på bygglinjen på gymnasiet, så det var tur att jag fick en reservplats till slut.
Likt andra hantverksyrken tampas många mur- och putsföretag med skral återväxt på inhemsk arbetskraft – trots att yrket generellt sett är välbetalt för den som är skicklig.
– Muraryrket är mycket mer än bara en källa till lön. Vi är en rest av det gamla skråväsendet, vilket borde innebära en stor stolthet. Men tyvärr har det där glömts bort lite med tiden, säger Pelle Jansson.
FAMILJÄR STÄMNING
Möjligheten till sommarjobb, via pappa Pelle, var en stor fördel och en ”fot in i branschen” för Tim och Erik.
Väl där mötte de en familjär och omhändertagande stämning. En stark gemenskap.
– Jag har sett till att mina grabbar har fått testa på det mesta som yrket har att erbjuda. Jag själv tillhör jag den gamla stammen – nuförtiden är man ofta mer specialiserad som antingen murare eller putsare. Min generation tvingades behärska allt, säger Pelle Jansson.
Hur skulle ni vilja sälja in muraryrket till dagens tonåringar som ska välja yrkesbana?
– Det är ett omväxlande arbete, inte alls som att jobba i en fabrik, och man får tillbringa mycket tid utomhus, säger Erik Jansson Brodern Tim hakar på resonemanget:
– Ja, variationen är en stor fördel. Dessutom är det ett socialt yrke där man får träffa mycket nytt folk. Och det är bra betalt också! Efter tre år i skolan och några år som lärling är man fullbetald, perfekt om man inte är så sugen på att plugga vidare, säger han.
– Man kan också göra karriär inom yrket, om man vill, säger Pelle Jansson och fortsätter:
– Jag har gått hela vägen från lärling till arbetare, vidare till lagbas, arbetsledare och projektledare – och nu arbetar jag mest med kalkyl. Det kommer alltid finnas efterfrågan på skickliga hantverkare.
Avslutningsvis: Finns det potential för en fjärde generation Jansson-murare?
– Absolut, Tim har ju en liten grabb, säger Pelle, innan Tim själv bryter in:
– Ja vem vet, det kanske blir så – men jag lovar att han också ska få välja det själv i så fall!
OM STOLTHETEN ÖVER TIDIGARE GENERATIONERS VERK
”Det finns en byggnad nära där jag bor, en kyrka som min farsa var med och murade en gång i tiden. Jag åker förbi den där kyrkan varje dag. Det är … speciellt – nästan som att en liten del av honom fortfarande finns kvar där”, berättar Pelle Jansson. ”Vi har aldrig träffat vår farfar, men genom hela uppväxten fick vi höra
’det där har farfar byggt’ så fort vi åkte förbi någon gammal byggnad. Det är vi såklart stolta över”, säger
Tim och Erik Jansson.
Senast uppdaterad 10 oktober 2023